Detta är slutsatsen som forskare från University of Hong Kong har kommit fram till. Resultaten publiceras i tidskriften BMJ Open Diabetes Research & Care.
Forskarna använde data från den amerikanska National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES) för åren 2009-2023. De inkluderade 23 475 personer i åldern 20 till 80 år i analysen. Sömnlängden jämfördes med eGDR, en beräknad indikator på insulinkänslighet. Ju lägre eGDR, desto högre risk för insulinresistens.
Insulinresistens anses vara ett av de viktigaste förstadierna till typ 2-diabetes, men förekomsten av insulinresistens behöver inte nödvändigtvis betyda att sjukdomen utvecklas.
Med snabb korrigering av livsstilen kan tillståndet kvarstå under lång tid utan progression.
Analysen visade att det finns ett U-format samband mellan sömn och metabol hälsa. De mest gynnsamma eGDR-värdena observerades hos personer som sov i genomsnitt cirka 7 timmar och 18 minuter. Vid sömnbrist var dess ökning förknippad med förbättrad glukosmetabolism.
När denna varaktighet överskreds var däremot ytterligare sömn förknippad med en ökad risk för försämring – särskilt hos kvinnor och personer i åldern 40-59 år.
Separat utvärderade forskarna effekten av att ”sova länge” på helgerna. Hos dem som har sömnbrist på vardagarna var en till två timmars extra sömn på helgen förknippad med en mer gynnsam metabolisk utveckling. Men om en person redan sover tillräckligt eller längre än optimalt var mer än två timmars extra sömn förknippat med sämre glukosmetabolism.
Författarna understryker att resultaten baseras på observationsdata och inte bevisar ett direkt orsakssamband, men pekar på vikten av ett balanserat sömnschema för att förebygga metaboliska störningar.
